så trött är (jag) på denna värld
trött på sårskorpor de trötta ansikten som vankar,
de inbillade varelser som gnyr och söker tröst,
så trött är (jag) på min egen sorg och andras dystra utsikter,
trött på ålderdom och sjukdom, vankelmod och tristess
och allt det obegripliga om dagen och natten,
likväl gryning som skymning
och allt blir till religiösa grubblerier
där (jag) tror
att det enda logiska beviset för

guds existens

är den smärta som inte fyller någon funktion
då (jag) och du
bara är projektioner av energier och partiklar
så blir det så obegripligt att det som gör ont
tar så stor plats i hjärtat av ett hologram