Jag saknar ditt skratt
och just därför
vill jag aldrig höra det igen
vill inte bli påmind
om allt det fina du hade att ge mig
vill inte minnas
allt det goda vi hade tillsammans

För jag är rädd
rädd för att lockas tillbaka
till känslor som en gång fanns

Måhända älskade jag dig aldrig
men jag hade skäl till att göra det
och kärleken fanns där
det kan inte nekas
men det gjorde även känslan
att du och jag
nog ändå inte var gjorda för varandra

Jag saknar att sakna dig
men det är väl bara naturligt
att sakna det man en gång hade
först var det dig
sedan blev det saknaden
för gott som ont
lämnar båda tomrum efter sig

När jag nu tänker tillbaka på dig
och minns ditt leende
som det vackraste jag sett
är jag glad
jag är glad att jag fortfarande har höga tankar om dig
och minns dig som den fina person du är

Den synen på dig vill jag för alltid ha
och just därför
vill jag aldrig träffa dig igen