det var inte fröns jag blev förälskad som
jag förstog hur ensamt och tråkit liv jag

levt innan jag träffade min kärlek som
fyller mitt liv med värme mening och

färg och en hel värd av glädje som
ekar högt i min himmel allt jag har

känt mej så otrolig utsvulten av i min
ensamhet vandrand frusen efter min

väg hungrig törstig och frusen enda
in i benmärgen med mörker i mitt

sinne med omedvetet sorgset ansikt
utryck hon fick mej att le bara jag

möter hennes blick hon öppnade
mina ögon och lärde mej att se klart

och med sina mjuka läppar som hon
möter minna väcker hon även mitt

hjärta och fick mej att leva njuta av
varje andetag av känslan att leva i

din närhet och få se dej och känna
din underbara doft bara din närhet

är så stor och full av njutning av just
bara dej sedan börjad du göra konstiga

saker för mej oförstående utan logik
med menings skiljaktigheter som inte

betyder ett dugg nu i min ensamhet så
när våra vägar skildes åt så tog du alla

minna känslor av känslor glädje ljuset i
mitt sinne allt blev så otroligt mycket

tyngre en innan jag mötte min kärlek
och mitt sinne är mycket svartare och

kallare med tankar som är arga ledsna
besvikna och desorienterad av en åter

värld i min ensamhet tråkig svart vit
vardag men jag lever med mina egna

tankar som är för mej underbart tråkit