Ljumma aftonvindar

slet och drog i min vita bomullskjol



Nattens förföriska dofter och leenden

väckte min längtans lust

till heta nattbad med dig



Du sa till mig:

Följ mig bortom ängen

in genom skogen

där bäcken inferus rinner



Och såg på mig

med en blick sprungen ur vulkan



Med sammangjutet, mystiskt grepp tog du över mitt roder

och jag följde dig som väckt min längtan

dig som tagit över mitt hjärta, huvud, ja hela min kropp

genom skogens tysta djup



Så smög du dig nära

fångade toner ur min längtans blick

gav mig ett djärvt njutningsfullt svar

en vildmarkmans närmande i milsvid skog



Så slog värmen ut i min mun

i en rytm av gungande vågor

En kyss så som havets djup



När jag dök ner i den

rullade den över mig

omslöt, blev ett med mig

lyfte mig mot himlen

slog ut i hela min kropp



I glödande julinatts

blottande varma mörker

fullkomlig kapitulation

i sammansmältningens enorma krafts oändliga djup



I mystisk erotisk dans av hungriga vindbyar,

hetaste solsken, våtaste vatten och vulkanutbrott



där årstiderna, naturfenomenen

samlats i en och samma stund



Ja, där var vi

i dalen där bäcken inferus flödar

insvepta i passionens förföriska vindar

där du tog mig till din



ventos in me passionis


© Gabrielle Laurèntzen