För jag kände mig lite utanför,
utanför livet.

Jag andades inte bara luften,
utan även all ångest.

Tårar föll, föll föll föll.

Känner jag något,
om jag drar rakbladet
längs handleden?

Bara en gång till.

För du räddar mig sen,
på din vita häst?

Lova!