Knivhugg mellan mänskliga revben,
och en ångest som fick dig att springa
alla jävla gator i landets mörker
för att fly det som inte fanns.

Men om du inte finns har du inget
som behöver glömmas
inget som behöver minnas heller
och du kan sluta springa
för ångest sitter kvar.

Gropar som får dina ben att släppa greppet
släppa oväsentligt påtvingade grepp.

Du springer. Vi springer.
Sen älskar vi,
för kärleken ska aldrig få domna bort.