Jo det är ju så. Det som hänt har ju hänt, men undrade du någonsin över morgondagen mer än som ur din egen verklighet

din egen illuson av verkligeheten
som jag har min illusion 

med ett förgivettagande om att

men nä, det blir ju ändå så, så varför ens bry sig
varför undra tänka och ödsla energi på det alls

Undrade du nånsin

eller bara flydde du in en intstinktiv fasa iväg
som jag kanske tappade hakan
eller som du tappade hakan och jag
flydde iväg

kommer du nånsin att undra som jag

Vet du, när det där som är, just blev så som det blev, så slutade jag att undra. Det är inte ens giltigt som orsak till att undra över längre just det där
som var emellan
men

jag undrar över dig som person, för jag brydde mig och bryr mig fortfarande
som jag bryr mig om alla jag nånsin mött i mitt liv

alla

om än för en stund
om än återkommande eller engångs undran

alla

alla som jag mött
alla som jag mött och släppt in dit, du vet

där du vet
om mig

undrade du alls

om morgondagen

i verkligheten
per teknikens kontaktmöjligheter
i drömmar

i deja vu´n som aldrig kan förklaras
(jag kan förklara varje dröm
vet du hur en dröm ter sig i ämnet att bry sig)

undrar du nånsin

n å n s i n

Vissa möten kanske glöms för en stund, kanske några år eller bara för nån timma, men alla

alla kommer jag ihåg förr eller senare och när jag gör det
så undrar jag

undrar du nånsin som jag

över morgondagen
den där sköna tryggheten du vet

att bara vila i
när man vet vad tilliten är värd

trots alla svängar i vardagen hit och dit
och trots alla ilskor över smått
häpnader över boostar kommet från nånstans
man aldrig kan förklara eller

ens ursäkta sig fri från

och orättvisa attacker ja du vet
när det känns som om man råkar hamna i fronten
bara av att existera

där framför
undrar du nånsin

över morgondagen

vad som faktiskt
kunnat bli