Sanden blåser runt mina fötter, vinden leker med mina tunna täckande kläder. Du ser på mig och ler, likt en gudinna står jag där vid pyramiderna och ler. Kärlek och mystik ringlar sig genom öknen och Kairo brinner på avstånd. Andlighet finns i luften och himlen bär paradiset på sina axlar. Osynliga tecken trummar i våra hjärtan, guldtrådar förgyller våra själar. Böneutropen kallar oss och när du böjer dig ner så självklart och kärleksfullt, då vet jag att jag hittat mitt hjärta, du Mohammad, genom dig kan jag andas, leva, du är mina andetag...