bara den lilla utan röst

såg till ängeln och den gav tröst



plocka änglavingar i blått

dunlätt tanke av vävda trådar

i det inre drar och skådar

och ner mot oceaners djup

med lugn hörsammar själskriket

det som drivs på av vinden och

fastnar lätt på ängelns vingar

tynger svärtar kräver ramlar



lämna viljan! modet famlar

drar dig upp ur sorgeriket

till det vackra ögonblicket