Ingen stor poesi, utan lite bitterhetsrim om morgonen. Vill inte vara politisk, men vissa dagar spiller det över när jag läser tidningen.
De tysta
Det är nog så lätt att leva
När du slipper höra en röst
Och veta att vad du än väljer
Så sätter du dig själv allra först
Det finns något kusligt märkligt
Hos den som inte finner några ord
Då träder förespråkarna hastigt in
De finns många av dem på vår jord
Det finns de som gärna axlar rollen
Som byggt sin makt genom att prata
De vet redan vad som är bäst för alla
Förmågan att lyssna lärde de sig hata
För det blir lätt så jobbigt när vi måste
Ta till oss alla andras känslor och ord
Det blir lättare när vi får övertyga
Politikerna tävlar om det på vår jord
Så du stämplar ut för dagen
Tar din hund på en promenad
Du säger när grannen frågar
Att din sjuka mor trots allt är glad
Du ryggar tillbaka när du ser blod
Det är fullkomligt enkel logik
Men avnjuter så gärna en köttbit
Utan att höra slaktrummets skrik
För dem som saknar förstånd
Kan vi tänka oss vara schysta
Så länge de deltar i våra program
Om de lovar sköta sig och vara tysta
Vidrigheten i tron att allt är bra
om inget hörs finns sen gamla tider
Det är mänsklighetens svagaste del
Sen undrar vi varför vi stundom lider