Fantastiska tillfälligheter,
som det heter,
i mönster som inte finns,

Jag skapar dem,
i det jag minns.

Och nu i det nya.

Jag står oförstående,
men fortsätter stå så.

Ett tag till,
helt still.

Sen förändras allt.
Vill ta det kallt,
men det är ju allt.

Så jag springer,
ikapp med det gamla och nya.