Realitetsplattor gnider sina kontinent mot varandra i evig rörelse. Där uppe, ovanför, pyntar de lyckligt ovetande varelserna sina framdrömda framtider. Ovetande är inte rätt ord, vetande är de allt, för töcknet av skärt flor som skänker glömskans rus välkomnas, helt diskret. Jag vet det, kanske inte bäst av alla.

Nådabävningar uppstår. Fasansfulla, förgörande, förbarmande. Många går åt, vi som överlever försöker samla ihop oss till en strimma värdighet där clownnäsor, eldkastare, vandel med samveten, parallella sanningar inte riktigt platsar. För att inte förfela Den Nya Världen. Allt medan massan oförtrutet framhärdar i sina orgier. Detta är ett preliminärt bokslut. För vilka kostnader i slutänden blir vet bara de förstummade oskyldiga, kastlösa, förlamade, försummade