du sa

att smärta

besegrar allt

men vet du inte

att det är inte ens nära

på att vara sant

visst är det så

att smärtan alltför ofta

misshandlar ensamma hjärtan

och visst kan det till slut nå en nivå

då man känner sig tom inuti

som om att man känt har dött

och begravits i ett kallt mörker

men jag kan inte förstå

hur du kan påstå

att smärta besegrar allt

för ingenting rår på

kärleken

för kärleken är både det vassaste svärdet

och den starkaste skölden

den förgör det mörkaste av mörker

besegrar demoner

och skyddar mot deras attacker

om du inte insett detta

då undrar jag

om du någonsin känt kärlek

på riktigt

och hur kan du säga

att smärta som gör en känslokall

är synonymt med frihet

för hur kan man leva

när man är en livlös robot

för utan förmågan att känna känslor

då blir livet dystert

som en regnbåge utan färger

som ett skämt utan skratt

det är ett fängelse

man är aldrig fri

när hjärtat är en tung sten

en bränd, sotsvart kolbit i bröstet

men när man är kär

du vet

så att det pirrar i själen

när hela ens väsen vibrerar

och är fylld av känslor

när man lever

och det känns som att man svävar på moln

det är då

man är fri på riktigt

fri att följa sitt hjärta

att kunna skratta och gråta

att kunna älska och bli älskad

men ingenting är perfekt

inte ens kärleken

för även om solen lyser starkt och klart på himlen

så finner skuggorna en

ibland

men tillsammans är man starkare

än när man är ensam

tillsammans finner man lösningar

tillsammans kämpar man

och armerade med kärleken

så kan man parera demonernas attacker med skölden

och hugga ner fanskapen med svärdet

så ge inte efter för smärtan

stäng den utanför

och kom ihåg att inget är så stort som kärleken

för den kommer inifrån