Så nu är det dags för mig att dra ut och

ströva omkring

i den stora staden mer vaken än trött

medan människorna i sina hem sover så sött

För ute är det ju ändå ganska så dött, säger den lilla

svarta katten med en mild röst

Men så går vi också mot kallare tider då det snart

blir till höst

Sedan så tar katten enkelt på sig den lagom

slitna hatten ifrån hatthyllan sin i hallen

och på dörren öppnar den låsta haspen

och försvinner ut i natten där mörkret och lugnet

som råder alltid ger honom en innerlig tröst...

Natten kallar på honom!

Ken Cassel
10/9-2013