Duvorna gör sin volta

på den smala remsan trottoar

framför våra fötter

eftermiddag i den mörka

septembersolen mot Kastellos vägg

en annan dag regnet mot gatan

det nymalda kaffet doftar

ur den öppna dörren

till kaféets lilla inre

maskinens stilla surr

kaffefiltrets knack mot sumplådan

musik och svaga röster där inifrån

de två små nästan likadana borden

och de fem stolarna här ute

i stillsam oordning

utefter fönsterväggen

träbänken och krukans

dammiga lutande växt

Så mycket Lissabon vi kan få

utan att resa dit

och klättra upp för

Poço da Cidade

till Rua da Barrocca

korsningen där

kvarterets lilla hjärta

får sitt blod ur

Bairro Altos vener

och pumpar ut det igen

i Höga Stadens

myllrande kropp

Det enda som gör att jag inte är där

är den lilla kupan bagaçeira

med blå rand runt magen

till den perfekta macchiaton

på Kastello i den mörka

septembersolens regn