höstmörkret är det mörkaste mörker

tänker jag när jag tittar ut

genom mina smutsiga ungkarlsfönster

fredagkväll

balkongdörren står öppen

jag hör gap och skrik från gatan

och det dånar musik blandat med skratt från grannen

jag steker ett par ägg på spisen

och dansar med i musiken

drömmer mig bort

långt, långt bort

sätter mig vid datorn

fingrarna vilar stilla på mina tangenter

tankarna tänker

och blicken stirrar tomt in i skärmen

det är så många känslor jag känner

just nu

men jag har en blockad i mitt bröst

det tar liksom bara stopp

som ett rödljus

kärleken väntar på grönt

men det slår aldrig om

höstens mörker tar sig in i lägenheten

det är kallt

jag fryser

på mitt bord brinner ett ljus

jag tänker tankar som värmer

men samma tankar skrämmer

och jag vet inte vad jag ska ta mig till

ljuset har snart brunnit ut

och jag är osäker

på om jag ska tända ett nytt

eller låta mig slukas av detta mörker