det är lördagkväll

det är fest i stan

och fotboll på TVn

men jag sitter bara här

ser på dig

när du står i köket och skalar potatis

du dansar

vickar på dina höfter

jag ler

och känner hur några tårar

sakta kanar ner längs mina kinder

jag känner mig så fånig

för det är inte meningen att vara såhär blödig

men du är så astronomiskt vacker

det är nog lite konstigt ändå

för jag hade kunna gjort något annat

varit någon annanstans

gjort vad som helst

men jag kan inte tänka mig något bättre

än att bara sitta här och beundra

detta under som är du

men ibland är den här teknologin ond

för jag ser dig genom en skärm

det skapar illusionen av att jag är nära

av att jag är där

trots att i realiteten

så är du flera mil bortom horisonten

men det finns nog inget mer jag önskar

just nu

än att jag fick smyga upp bakom dig

för att fånga dig i mina armar

kyssa dig i nacken

och lukta på ditt hår

jag skulle skala potatisen åt dig

och ta hand om disken

bara jag fick vara dig nära

smaka på din mat

och sedan smaka på dina läppar

sedan hade jag varit mätt i magen

glad och belåten

men hungern i mitt bröst

som du väckt

är omättlig

en kyss från dig

och jag kan dö lycklig