Ståtliga berg i förgrunden 

insvepta i solbelysta moln

Luften skälvande av värme

genomborrad av svalors

hängivna sång 

Ur anden min själ separerad

Ett ögonblick som varar en evighet

Slår följe med fåglarna

och inför det storslagna

hyser jag en djup pietet

Överger tidens gilla gång

Evakuerar rummet 

Undgår spegeln det gör ont 

att spegla sig i

och får frid i sinnet

Först nu i efterhand inser jag 

att i den sällsynt unika stund

det var då jag tillfälligt

hade fångat en droppe sällhet