Du hade försovit dig den dagen
med sovmärken på kinden for du fram

du sa -\"hej syrran\"!
gav mig en snabb kram och försvann in i hissen...

Två veckor senare

jag väntade på en parkbänk
ett samtal hade nått mig om att du låg på sjukhus
jag skulle bli upphämtad i bil för att hälsa på dig

satt och funderade på vad jag skulle säga till dig för att liksom lätta upp stämmningen lite...du gillade ju aldrig dramatik eller allvar...du ville att man skulle vara glad...

i bilen var jag inte rädd
vi skulle ju bara hälsa på dig
få dig på bättre humör
ge dig blommor
säga att allt skulle bli bra
stryka dig på kinden
köpa glass och tidning

Sjukhuset

vita rockar
fladdrande omkring

Receptionen

gråa avlånga ansikten
stålgrå ögon

flackande blickar

-\"vilket rum ligger han på\"?





....jag svävar, ilskna fjärilar flyger runt i mitt huvud, tusen fläckar i svart och vitt har infekterat mina hornhinnor, jag är lätt men sjunker till golvet, tinningarna bränner och hjärtat pumpar förtvivlat ut liv i min kropp, men jag känner den inte...av all min kraft vrålar jag \"NEJ! DET GÅR INTE!!!\"

I ett annat rum ( hur långt senare vet jag inte )


du ligger där
på en säng

dina läppar är lila
dina framtänder trasiga

pannan är lite skrapad

dina händer är så kalla
jag tar dem i mina varma

jag stryker dig på kinden
lägger blommorna bredvid dig

jag säger hur mycket jag älskar dig
att jag ångrar att jag inte sagt det flera gånger förut

som där vid hissen
då det var sista gången jag såg dig...