Vi överröstade
ljudet av brisburen
vindvattnighet
under den
superscintillerande
jordouvertyren fast
vi hade ingenting att säga
så orden valde oss
och vi blev valda en
implosion i fruktlös
kontemplation som
ändå doftade av
astrakan och
destinationen för
massutvandringen
av halvvävda,
småtimsluddiga
lättareänluftdrömmar
som slet upp sina
sömmar, svävade ut,
sönderföll som det
glimmergnistrande
det är;
ett andetag
så var jag också
icke
för första
och sista gången
som endast i
handhållen gång
kan krokbena
varandra för
att lyfta upp
varandra
för transitionen
& mittpunktens
tiltade 8

&
jag föll
och stjärnan
önskade vår
första kyss
som vi domnade
i innan vi somnade
i hammockomfamning.