Sitter och ser ut genom ett dimhöljt fönster,
att hösten på marken gör olika mönster

jag ser hur ett lönnlöv flyr i vinden som en fågelunge,
för att sekunden senare landa mjukt i en skogsdunge

där blev det liggande alldeles still som de döda,
för att senare genom maskar hjälpa markens gröda

kanske blir det näring åt tallkottens frö,
som jag i går såg ekorren runt sig strö

det är det här som gör våran planet så unik,
att den enes död blir den andres fik