när hon blir rädd
brukar han vanligtvis trycka sin kropp mot hennes
och hålla om hennes huvud med ena armen
och nu var hon rädd

han får aldrig veta varför
men känner sällan någon större anledning att fråga
hon är sårbar och gråter gärna, så är det bara
och han får trösta

hans tröja blir varm och lite våt
hon håller honom hårt och skakar lite, men är helt tyst
vanligtvis lättar det om han pratar lugnande, fint
men inte alltid

han tittar på hennes tavlor
hon säger älskling, man ska inte förväxla sympati med åtrå
då ler han, och älskar henne lite mer än innan
men allt tar slut någon gång

allt tar faktiskt slut