en morgon och solen bryter sig fram

hon har alltid visat mig när hon inte är redo

nu vet jag bara

hon säger: du vet inte vem jag är...

jag vet att hennes hud är vit (som månen)

och att hennes hår är svart (som rymden)

hon säger: kom ner från molnen och var med mig, då kanske...

jag talar med mina ögon

och lyssnar med mitt hjärta

därför är stjärnorna aldrig långt borta