reser ett monument
över ingenting som hänt
stjärnorna gråter
salta varma tårar längs natthimlen
stundens hetta viskar
i örat på en tvekande segrarinna

anlägger ett golv
ena plankan bär, den andra brister
tickarna tickar
det har aldrig varit längre till gryningen
tusen tillfällen
det är bara nu det gäller

stundens hetta viskar
i örat på en blivande segrarinna