Från att stå på toppen av allt. Till att sjunka ner i den djupaste gropen. Bara en liten grej. Man ramlar. Kan inte resa sig. Man försöker krypa upp. Ramlar ner igen. Samlar mod. Tänker nu kommer jag upp. Gör ett försök. Ramlar ner igen. Slår sig lite extra på vägen ner. Ligger kvar. Gråter som ett barn. Det löste inget så man gör ett nytt halvhjärtat försök. Ramlar ner igen. Ligger bara kvar i fosterställning. Orkar inte ens försöka igen. Efter ett tag blir det kallt och ensamt. Man lär sig leva med det. Det lilla hoppet man har kvar använder man till ett sista försök. Halkar halvvägs. Får tag i något. Använder den sista orken. Kommer upp. Klarade det. Är lycklig för en sekund. Vandrar och kollar på vackra världen för någon minut. Tills man snubblade igen. Ramlade ner i ett ännu djupare hål. Fan. Ligger kvar. Orkar inte testa klättra upp igen. För ständigt ramlar man ner. Jävla hål. försvinn ur mitt liv