när visarna står räta vågar jag titta

ett skynke över ansiktet

händer får inte synas

rättvisorna tar över

inte kränka

bara uppsynen rör upp

massan i orden begraver mening

rättfärdigar till plantering av röksvamp

Pang, jag ock valde att bli människa

först nu igår

det passar mig så där

det passar sig så där

det är nedom midjan det sårar

under det att munnen ler

och orden verkar rättstavade