planer ger ej,

ej deras uppfyllelse

fyllnad åt sinnet,

tomheten bor ju där,

måste ha sin plats kvar;

inte åsidosättas av annat

än smått drömmande,

som går att skuffa ut

om det tror sig fått

verklig substans i sig, -

då övertas plats av

tomhetsmassans hela tyngd:

den vill höra sitt

svarta eko ljuda högst -

trots allt, drömmar bor ej där