Ytan är plåstret på djupet.

Rädslan försöker skjuta undan mörkret,

skrattet försöker dölja klumpen i halsen.

Men ditt mörker äter upp mig,

Äter upp allt ljus.

För när jag väl tappat bort mig är du min enda gud,

och när syret tagit slut ber jag dig kyssa mig.

Du vet att jag är hjälplös utan dig.

För svart vinner alltid över vitt.