Till Ann

Vi satt 

i den fina

skoaffären

två år efter olyckan.

Du behövde nya skor.

Men dom måste passa

foten

på ditt nya ben

också.

Du provade sammanbitet.

Jag såg

ögonen glimmade runt oss

som törstiga kor,

som hungriga vargar.

Allting stannade.

Jag sa så lugnt jag kunde:

Om en stund

ska vi gå

till nästa affär

och prova mössor på träskallar.

Är det någon som ställer upp?

Då kände vi

hur världen

gick igång igen.