En morgon i förorten

hänger regnet i luften men orkar inte ner

genomskinliga vattenblemmor sitter på fönstret

darrande

En låssmed byter ut låset i källarddörren

borret ylar uppgivet i hela trappuppgången

När jag sätter balkongdörren på glänt

hör jag  hur högtalarrösten på perrongen talar och talar

om något som är fel

Det är alltid fel med tåget

Medan jag städar balkonglådorna 

och kastar bort det misslyckade och det torra

tänker jag på syträffen igår

hur unga och gamla träffats

slevat in fruktsallad

talat glatt om sina handarbetsprojekt

Hur jag beundrat den  finurliga 

som virkar sig igenom en gammal virkbok

Jag ska göra alla stjärnor, en av varje 

Det är energi med fantasi i en tidlös trygghetszon

När balkongen är nästan färdig ringer särbon:

Du jag köpte den där gamla cittran, jag fick den billigt.  

jaha

Men jag har målat om den nu..med båtfärg, mörkgrön,

två och ett halvt lager blev det

den kommer aldrig rosta utifrån

Jaha

jag drar efter andan, vad ska man säga

Det kommer se så konstigt ut, eller..

Jag säger bara jaså, jag tänker buss är också bra, och billigt

I simhallen går det bra att tänka

längd efter längd efter längd

i bastun har dom slängt lavendelfrön på värmeplattorna

Det känns så skönt och lugnt i värmen

Sakta lunkande går jag hemåt

en liten gräsand mellan bäcken och redet

medan molnen drar bort mot horisonten.

Hemma i soffan med en kopp te

hör jag ett brak och ett skrik på balkongen

och ser katten virvla högt ovanför räcket med en talgoxe i tassen

Ett dunk mot cementgolvet och fågeln är stendöd

Katten kommer stolt in och visar

För att matte ska förstå lägger han den

pedagogiskt bredvid leksaksråttan mitt på mattan

Ja jag förstår säger jag till katten,

det är så man ska göra

Sen tar jag fågeln i en plastpåse

och ger snabbt katten tre räkor på ett fat

för det är så jag ska göra

Alla ska få försöka 

göra sin grej

Det är väl så det är, man gör sin grej och

sen har man gjort sin grej och

sen är det över