Jag har hört på stan
att du gått sönder
och att det ännu är jag
som ruskar om din ryggrad
och bland allt det där du inte sagt
och aldrig visste att behövde sägas
borras fram då spriten baddar dina hämningars bottenlösa vrak
och om sanningen skall fram
är jag inte så hård
att det inte skulle kännas
å nej
jag somnar med ryggen vänd mot honom
och tänker att du hade vänt dig med mig
där var han valde att ligga kvar
och om det hade varit du
som vandrat in genom dörren
hade du lyft upp mig
och älskat mig där och då
medan han sätter sig på stolen
och jag känner mig dekadent
där jag sitter på sängen
med en allt för lätt kyss
kvarlevande på läpparna
så tro inte att du är glömd
du är aldrig glömd
då du inte får några svar
på dina krampaktiga desperata kontakttaganden
Men du har hört på stan
att jag hittat lyckan
i honom
så som jag en gång hittade lyckan
i dig
och det når aldrig dina öron
att jag gått sönder
och hur mycket som krävs
för att lappa hålen av det liv vi byggde upp.