det finns de som säger att
det ristas profetior på månytan
sedan urminnes tider karvade i kratersten
omärkbara för oinvigda vid jordskugga
men hemma hos dig just nu rinner det
vetenskapsreferenser nerför väggarna i ditt kök
fyller stackars normerade rum med absurditeter
dränker älvorna i dina blommor
men planterar åtminstone nya frön i krukorna

och jag är inte en sån som ber om tillstånd
men nu väntar jag på tillträde till din medina
väntar på att den dalídeformerade timvisaren
ska smälta ihop med oljan den är målad med
väntar på att få rätt angående tönten newton
och att du äntligen ska inse vidden av en elastisk stöt

och om du då säger något om kosmisk kriminalitet
ska jag med ett hånskratt skicka en sista hälsning
till mänskligheten och alla andra idioter som tror
på linjära företeelser som kronologi
skrika från en vågtopp att man sannolikt
inte kan vara säker på nåt inte ens att rummet är krökt
innan jag ger blanka fan i enkelriktat och speedwayar
mig in i ett vitt hål med en älva under armen
som jag räddade i sista sekund hemma hos dig


och sen


ska jag viska i ditt öra,
ta till vänster här framme, älskling
nagla fast din backspegelblick
luta mig tillbaka i baksätet
dra upp kjolen sakta
och visa dig
var kosmos verkligen börjar