Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
att älska det man gör eller älska det man borde göra vad man går med vinst eller förlorad i livet man lever och vill leva


tankar insikt och aldrig mer

ja då är den här dagen snart slut och passerad
det känns inte som jag har uträttat något vettigt

av kunskapen i från det förflutna med alla sinnen
förmedla den som en varning till dom jag talat med

att ej vandra med fel val på sin egen väg med ett
rent rannsakat hjärta och att göra beslut i harmoni

i rättvisans tecken beslutat med samvetet och min
själ som för mej känns rättvist antagligen inte alla

till lags men det må så vara om jag ska göra mina
beslut byggd på andras värderingar försvinner mitt

ord och personlighet aldrig mer ska jag finna mej i
situationer som för mej är obekväma och bär sorg

i mitt hjärta där jag går blind i mitt mörka sinne och
söker värme och tröst men då lär jag leta förgäves

att finna någon att hålla om att älska att bli älskad
av men det kommer inga andra känslor att finna den

rätta kärleken att bjuda mitt brustna hjärta värme
lek danns bus minnen fyllda av färg och skratt av två

dansande själar över hela vår värd ingen själ kan ta
den andra dom måste möta varandra och förenas till

en den ena hjärtat den andra blodet som ska flyta
igenom och till samman slår det gnistor av två själar

i en innan dom återföds till en ny ren och fylld av liv
och ett helt äventyr ut av en livs längd som väntar

alla sinnen tomma som känslor sinnen samvete kärlek
hat inga minnen endast all kärlek i från älskande gener

så därför ska jag aldrig finna mej i situationer där jag
känner mej ledsen och obekväm för att fylla begär och

väl måendet hos någon som jag låssas tycka om för att jag
är rädd för ensamheten eller rädslan att hon ska finna

lyckan med någon annan jag vet inte vad jag ska tro eller
tänka om det men en sak är då säker sorgen i min kärlek

är gammal och inget jag behöver i mörkret av mitt sorgsna
sinne lyckan likt mitt hjärta ska explodera igenom mitt mörker

ut igenom mitt bröst likt tussilagon igenom asfalten på våren
och ljuset likt lyckan ska åter lysa mej upp igen så jag känner

värmen ut av livet och att vara älskad igen och om det är
ensam då får det bli så för jag tänker leva innan livet tar

det från mej aldrig mer ska jag försöka älska någon som
jag inte känner för längre och tro på att hoppet att de ska

bli som det var i början men det blir det aldrig det är passerat
och gammalt preses som maten vi äter den blir aldrig lika bra

efter den lämnar oss och man skils åt det är bara söka
leta efter något nytt att njuta och dela livet med och älska

varandra mätta kanske över en natt eller över ett helt liv det
beror på hur hungrig man är och vad man vill äta av kärleken




Fri vers av den nakna poeten
Läst 217 gånger
Publicerad 2013-10-22 18:08



Bookmark and Share


  den nakna poeten
det var hoppet som tappade mej och denna mur kommer jag inte över
2013-10-23

  Maria Sundelin VIP
Tappa inte hoppet
2013-10-22
  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten