Fyra väggar och ett tak
något sipprar genom sättningarna
har vi inte sprungit länge nog och
var det inte du som sa att det tids nog kommer ikapp
seglar över oceaner av grå celler
fixerade i en tid som aldrig var vår
som när kroppens metabolism; arbetsbefriade
det är inte bristande ambition som förorsakar apatin
hjärnbarken syr nervslut till synaps
i sömnen vi finner vår enda respit
innan vi vaknar upp och minns
våra kinder är hårda och våra läppar är bleka
jag stirrar rådvill på dina ögonlock
sträcker mig ut efter dig, ber dig att räkna med mig
du måste komma ner ifrån magnetosfären
din andhämtning är häftig dina halssenor spelar
en örn som försöker lyfta ur tjäran
jag slår bort svallvågen av skuld
kallsupar- det smakar sprit- det bedövar
dina vener buktar ut
här är mina armar om dina, mina lungor och märg
jag vill så gärna säga att jag aldrig släpper dig
men tungan viker sig dubbel i svalget
desarmerar
bortom denna händelsehorisont
utanför fönstret, en falsk övertygelse
kvarkar kolliderar blint
i ett predestinerat raseri