blicken,
han var tre våningar hög
tre nivåer av självvalt lidande
tre nivåer av agony, ivory
och någonting mer
han var tre våningar hög
i dubbel
(lättolkad)
benämning

han var så långt
framför sig själv
bortom all relativitet
för djup för hans eget
förstånd
allt för flykten bort
från kaffefläckar
över tidningstryck
(och tystnaden)
vid en köksbänk
där det äkta var borta
precis som hon

och han är bortom
hans till synes perfekta instängdhet
som vi båda
genomskådade
(redan i april)