Jag har inte skrivit än Morfar. Det har snart gått tre veckor, och jag har inte vågat forma orden så som de bör formas.

Vet du, jag har gått vidare – från första och andra till tredje uttagningen. Ja, drömmen är nära nu Morfar. Tänk – bolibompaprogramledare. Vi skojade om det, för länge sedan. Du tog dig om skägget, log och sa ”haha jaa…” sådär lekfullt eftertänksamt, som bara du kunde.
För ja, jag har gått vidare till sista och den slutgiltiga SVT barnkanalen och bolibompa castingen. Jag är glad.

Jag saknar dig, du vet. Allt är så konstigt, så ofattbart. Du var, så som du alltid var. Här. Du var här och allt var bra tills du sa ”aj, jag har ont i bröstet”.

Du skulle bara in på en kontroll. Du skulle bara in och se hur saker och ting såg ut. Du skulle bara sövas lite så dina blodkärl kunde kontrolleras. Du skulle bara opereras för att ditt hjärta inte fick allt som det behövde.

Du skulle bara läka och bli frisk.

”Din Morfar har klarat av operationen fint. Han kommer få 10 fantastiska år till”.

Du skulle bara bli frisk Morfar. Du skulle läka, bli bra och få ett decennier till med mig och min dotter. Min mamma och min moster. Med mina bröder och min pappa. Med din son och barnbarn. Du skulle bara…

De var så självsäkra, alla de högutbildade personer i vita rockar – så de missade proppen som bildades i samma stund inuti dina tarmar.



Ju mer vi är tillsammans; vi satt, kvällen innan du dog Morfar; jag, lille bror Jonas och storebror Mattias och pratade, hur vi skulle hjälpas åt med det vardagliga. Jag bestämde tyst för mig själv att jag skulle säga till dig, nästa gång vi sågs att JAG ÄLSKAR DIG.

Den chansen gavs aldrig. Osagda ord får jag begrava.

Jag har inte skrivit på så länge Morfar, men jag har gjort saker. Jag har gjort massa saker som är värda att skriva om. Men jag… jag kan inte. För vad jag än skriver. Vad jag än har att berätta – så är du nummer 1 på den listan.

(Jag vill sjunga Morfar för dig nästa torsdag, men jag är rädd att min röst inte ska bära mig)

Jag vill inte, kan inte erkänna för mig själv – att du är borta.