Satt vid en pelare och såg torghandlarna plocka ner sina varor i regnet. Människor kryssar hastigt förbi på väg åt olika håll med bestämda steg. Jag undrar stilla om de för med sig ett lugn för tankarna eller om de bara rusar vidare till nästa distraktion. Hur kunde jag själv stå ut som en av alla dessa i människors myller?

Kanske jag var blind för andra och var min egen distraktion.