Laddade med längtan efter något mer
var det inte konstigt att det tände
i takt med att lågorna blev fler och fler
försökte vi desperat inte känna det vi kände

För en tid var det inget som hände
men till sist fanns det inte längre
något motstånd som räckte
elden som värmde
förde oss närmre och närmre
motståndet vände
det var som att vi inte såg
innan du släckte
sedan kom du våg efter våg

Naivt trodde jag att det var en vacker start
där vi tillsammans målade kärlek i varje färg
men bortom din lust förblev din skugga svart
snart hade den karvat ut det sista ur min märg

Sedan sa du att du hade fått nog
du valde att inte längre älska mer
din tidigare brinnande längtan dog
allt vackert du lovat brann ner

Du var min kärlek
min finaste vän
trots ditt svek
trots all smärta
står det i mitt hjärta
upptaget än...