Eftermiddag i slutet av oktober dagen efter Simones

blygsamma besök. Kastellos fönster och dörrens glas

har börjat gunga och sjunga i det fuktiga grå, de drar

ut åt sydväst, svänger sprakande iväg över gatans

halkiga fallna löv. De glöder, också kaféet brinner!

Det är Sanna som är här och häller eld och hav i

skärvor över rutorna i ett alldeles särskilt flöde. Det

gnistrar, det är vasst och espressoloket tuffar på med

en extra iver. Peggys macchiato och Sannas eldhav

över fönstren – oavgjort i värme, täthet.

 2013 10 29