Utan ansträngning sprang du ikapp mig i mitt steg och krävde min uppmärksamhet
Lika enkelt som du dominerade min uppmärksamhet, lika enkelt gick du igen

Du var den mystiske främlingen som uppfyllde min dröm om att bli utbjuden på en helt vanlig kaffe
Tidsuppfattningen med dig resulterade i att jag höll på att missa sista bussen hem, trots att vi möttes efter lunch

I min stad var du en främling, trots detta visade staden sidor med dig jag aldrig sett
Du är min nu, men du är fortfarande en främling

Du tar upp mer tid än du borde, i mitt vanliga svenssonliv
Jag säger gärna till dig utan ord, men du väljer att inte lyssna

Jag uppmuntrar dig gärna att älska mig, men