Just nu
I precis detta ögonblick
åker jag buss
förutsatt att du inte läser detta
när jag inte åker buss
Bussen är sen
känner för att sparka på den
betalar med jämna pengar och ett gott humör
växlas mot en lätt irritation
biljetten faller väl tillrätta i den formlösa rymd som kallas mina fickor
ombord på bussen sitter några flickor, några jag känner, några polare, några tanter och några jag inte känner
samt en fulltalig sambaorkester
går längst bak i bussen
den enda lediga platsen
är bredvid sambaorkestern
möter inte deras blickar
låtsas inte om välkomsfanfaren
en utshasad trumpetare bryter
tystnaden
en tant låtsas prata i mobilen
några killar skryter om tjejer de aldrig legat med
tittar på mina skor
känner en stark hunger
efter folkhav och katastrofer
känner en hand på min axel
vänder mig om
en liten pojke
erbjuder mig en tamburin
jag uttalar mitt ogillande, den kan ha influensan
men tackar inte nej till hans generösa gest
lite försynt slår jag på det cirkulära föremålet
skapar melodiska molekyler färdandes som kamikazepiloter rakt in i stolsryggen framför
ser mig diskret omkring
alla tittar
gömmer tamburinen under duffeln
trummar på den
plötsligt bryter en trumpet
tystnaden
sådär ursäktande som bara en trumpet kan
någon trummar på sätet framför
en kille jag känner trycker ner stoppknappen
i precis rätt tillfälle
där kommer bastuban och gittaren

boomtakaboomboom pip
boomtakaboomboom pip
boomtakaboomboom pip

Sen kommer män i vita rockar
och frågar om vi blivit våldtagna eller nått