enda tecken på att något förändrades utanför vår värld
var ditt utbyte av jacka när sommaren blev höst
annars var jag blind
och fast
fast i ditt rum av låga frekvenser
fast i ditt "vi säger det med blickar istället"
elektriciteten i luften
spänningen när två blickar möts i onödan
du gav mig mjuka färger i en grå värld
sa saker som "jag hade det på känn"
när jag gillade dina låtval
attackerade med det där leendet som antingen betydde
1. "vilket härligt väder idag. det är alltid kul att prata med folk. senare ska jag göra smörstekt sparris för det såg så gott ut igår på halv åtta hos mig"
eller
2. "jag vill ha henne. henne ska jag ha. hon är eld. jag måste dock sluta klä av henne med blicken, hon tycker nog jag är bisarr"
jag visste inte
du visste inte
det var något visst med att inte veta
ett externt universum
bara för dig och mig
där rätt och fel inte existerade
och inte gör än i dag