löv fallit som tårar

som om höst gråtit över

förlust av livspuls, -

målat minnen med färger...


nu är de borta,

deras chanser förbrukats...

av förväntningar

många infriades ej;

det frågas: varav

de eviga hösttårar?


enkelt att förstå:

det föds gråt av den stunden

när man inser att


man inte orkar hålla

greppet på sommaren


att man är tvungen

att släppa dess hand...


kunde inte rädda dig,

ville ha dig kvar...

skickar dig till säker död

men önskar av mitt

hela hjärta se dig med

nya krafter

nästa år när vi sörjt klart;

gråter nu - men vi ses åter!!