Än idag kan jag känna din
värme från barfotastenarna
du gick på,
en solglimt likt
ditt leende på gröna vågor
som nyss forsade fram vilda
vita,
fåfängan stal tiden låste
in våra hjärtan,
bortom vita vidder minnet
som flingor virvlat sen blivit
julesnö,
det gör så ont när barfotastenarna
som dom sprödaste drömmar sprack
jag ville inte leva bara dö,
i dunkla speglar av ett förträngt hjärta
bilder jag inte ville se,
verkligheten tränger slår hål på drömmar
så jag tackar ändå livet,
ler mot björkar
som jag själv tappar håret i sina nyss så gröna
kalufser,