Jag längtar in,
in i dig
ändå växer klyftan
som en irrationell handling
mellan oss
och blöder oss samman.

För är det inte ofta så
att människor hittar sin gemenskap
i delandet av smärta
och helandet av sår?

Jag har sett
och du har sett
och om du inte säger
så ska jag också vara tyst
och vi kan hålla i oss
i varandras sällskap
och känna det som
att jag känner dig
och du vet vem jag är
och jag är inte ensam
för du är ensam utan mig.