känslan av vem man
är, är ej samma var dag:
en dag är du tuff,
nästa dag är du liten,
mest osäker på
om du skall ut när det är ljust, -
" håll dig inne:
ingen saknar dig säkert
ingen tänker på
att du funnits, - varför då?
till ingen nytta..
ingen märkte du var där,
eller försvann för
den delen - ej saknade..?
på riktigt...länge... "

vem leker så grymt med
våra känslor
värderar oss högt, eller
trampar oss ner..?
det kan väl ej vara vi?!

nej... amygdala
eller något njutningscentrum,
som renoveras,
är ' ur funktion ' , tills i morgon...?

kan väl ej vara
vår " personlighet " som
spelar oss ett spratt:
" gud, vad du är bra! "..
" men...vad håller du på med? "
" fattar'u dåligt?! "
" du är ju ba´skitläcker! "
" snygga kläder, du! "
" klär bra i svart, kom ihåg..! "

denna inre
dialog, som ömsom lyfter
ömsom trampar ner, -
vi tror på det,
köper allting utan prut.

jämt tonåringar,
varannan dag upp..och ner..
skyller på hösten,
sedan blir vintern för lång;

kallt och mörkt
och vått och dyrt och sent...och
allt är bara för..
onödigt - för
i morgon är det något
annat som är fel,
och det tar aldrig slut
för det dyker upp
ny skit hela tiden, - just
när man var nöjd en dag,
så blir det totalt fel,
och ledsamt, - man
undrar åter: varför
sträva, slita, slåss -
när man inget får för mödan
som räckte längre än en dag!