Kommer du ihåg våra drömmar?

Vi ville göra allt, vi ville se världen tillsammans.
Vi skulle aldrig ångra vår ungdom.

Vi ville vara fria att göra vad vi ville innan livet skulle bli för allvarligt.

Vi skulle ta jobb i olika städer och bara ha kul.
Vi åkte utomlands och levde som drottningar, våra liv lekte.

Vi festade,jobbade,festade..LEVDE

Vi hade pyjamas dagar då vi aldrig gick upp ur sängen, åt glass och ostbågar till frukost, hyrde movie box och kollade på skräckfilmer.
Vi lät håret spreta åt alla håll och sminket låg kvar i sminkväskan.

Vi låg i sängen och berättade om våra kärleksdrömmar, hur allt skulle bli när vi träffade våra själsfränden.
Vi skulle alltid vara bästa vänner, vi var "systrar" för evigt.

Vi växte upp, fortfarande lika nära.

Vi tröstade varann, vi hjälptes åt att laga varandras hjärtan.
Vi pratar om mycket, vi pratar om allt.
Vi blev vuxna med liv bredvid varann,men fortfarande väldigt nära.

Men så plötsligt så säger du inte till när du behöver mig som mest?
Varför?
Tror du jag skulle döma dig?

Jag vet att du kommer öppna dig sen, men jag hade velat vara vid sida innan allt gick för långt.
Jag ångrar att jag inte såg det tidigare, förlåt mig för det.

Men jag älskar dig vännen och allt kommer bli bra <3

Och du vet när vi blir pensionärer ska vi göra om våra resor. <3