det här är inte min naturliga miljö, och jag är inte uppfödd på allt jävla socker jag stoppar i mig. blir förbannad för ingenting trots lugnande.
röster och piller.
vet att du ringer efter mig och sköterskan, men att ingen av oss ids lyssna.
jag borde hämta hem dig snart, men de flyttar dig ändå inom en månad.
och jag är inte ens vuxen än.
det går så långsamt och låter så vackert. jag dansar med dig i minnet. för dig över golvet och du trampar mig på tårna. och minns hur lång du är med skridskor på. fast nu snart i ett annat land och aldrig mer.
aldrig mer.
jag vet inget om ärr, utom de jag själv har. skapat. det blev som konst ett tag. och en besatthet av att slippa inre oro.
vet att det finns ett hjärta där någonstans i nätet, under det som blivit min hud. utdraget bredvid de runda märkena efter brännblåsorna.
de varar som skavsår. och jag slipper gråta.
behöver inte torka ögonen bara tejpa armen och hälen.
jag säker stabilitet och inre lugn. en vacker dag ska jag testa tanken på meditation. och vägra skratta. bara le. och bli lika vacker som löven om hösten. när jag blir frisk ska jag glöda.
kom hem nu och ta hand om dig. slit inte ut dig sådär vännen.
ta min hand och vi helar varandra.