Blodproppar är som snöflingor
i medmänniskors stugor
Faller lätt på marken
utan tyngd på backen

När man hör snacket
bland översittarpacket
Reser sig håret i nacken
man får skräcken

Folk låtsas att de förstår
men innerst inne är moralen blå
Utom hos några få
och det är dessa stackars få

Som verkligen lider när andra lider
hör ondskan när den sjuder och ljuder
Blundar inte med ögonen i kors
när kapitalismen reser fullblodsegoismens kors

Därför dör välfärden
i den här världen
När "mobbarna" lär ut regeln
att endast värdesätta den materiella lyxspegeln

Så är det, ända tills
"mobbarnas" eget liv, för beskådan spills
Ut i etern
inför sista färden

Men då är det för sent
att göra rent
Välfärden är redan död
när deras ögon kan se nöd