Fostrad
för att leva
för det jag hade
att ge
var jag slav
under det jag gav

hennes hungriga kyss
fick givandet att stanna
livet som hade funnits nyss
blev aldrig mer detsamma

allt annat försvann
både lust och smärta
när hon likt en tyrann
härskade mitt hjärta

viljan saknade val
när svurna murar
och slutna skal
föll som tunga skurar

hon var levande som vinden
tog min längtan i sin hand
hon kysste mig på kinden
elden brände bort bundna band

hon väckte i mig något annat
en vilja till att leva lite mer
jag önskar att det hade stannat
men nu finns bara bönen jag ber